Denna massiva sak i förgylld mässing är ett mycket ovanligt vapen som brukades av de palatsvakter som tjänstgjorde vid det kejserliga hovet. 

Lite som Beefeeters i London med överdådiga munderingar. Denna styrka var ej stor ca 150 man och således ett sällsynt vapen. 

Den mäter ca 1 meter i total längd och klingan är tveeggad likt en pallaschklinga. 

Här kommer en exposé över sabel m/1859 som i mina ögon är något udda och underskattad. Personligen är den något av en favorit då den ligger precis i brytningstiden då officerare vid infanteriet enligt kunglig resolution var tvungna att avlägga den sedan länge brukade personliga värjan.

Bruket av denna typ av värja var en tradition som gick tillbaka till kommandervärjorna från karolinsk tid och var en symbol för vurmen bland officerarna att återknyta till Sveriges stormaktstid.

Dessa värjor följde ett visst mönster som är typiskt Svenskt, och varje officer beställde ett vapen efter egen smak och ekonomi.

Det intressanta är att sabel m/1859 som var avsedd att "städa upp" i floran av varianter, men den blev inte blev särskilt populär och traditionen med att beställa ett personligt vapen fortlevde med varianter av m/1859 som utgångspunkt.

Därav det stora antalet sablar från 1860-1890-talen som benämns sk. "tillåten modell" som i början anslöt tämligen väl med ursprungsmodellen men som senare avvek ganska kraftigt mot slutet av epoken som slutade med införandet av sabel m/1899 som var den sist antagna infanteriofficerssabeln i Sverige.

Ursprungsvarianten av m/1859 är tillverked av W. Schmoltz i Solingen och har damaskerad klinga. Den har även en stämpel med lilla riksvapnet på insidan av parerplåten. De först beställda till ett antal av 2000 st anses vara de tidigaste av denna sabel. Jag kommer här att visa tre varianter på samma tema. Kommentarer finns under bilderna.

Då avslutar jag denna odyseé där jag vältrar mig i damaskerstål och olika varianter av samma vapen. Inom kort kommer ytterligare vapen att avhandlas, får se om det blir lika grundligt.

Sabeln på bilderna är Dansk och har bla. det Danska riksvapnet etsat på klingan, under riksvapnet finns även Elefantordern avbildad. Denna typ av sablar var icke reglementsenliga men användes av många officerarare i både armén och flottan. Det fanns flera tillverkare av dessa sablar, både i Danmark och i Frankrike. Mitt exemplar är signerat "VIVAT" på ena sidan vid klingbasen, bakom fliken med minervahuvud.

Sabeln är praktfullt urförd med rikliga ornament både på fäste och på baljans beslag. Den ursprungliga förgyllningen är i stort sett borta, bortpolerad av någon tidigare ägare. Ornamenten följer de sedvanliga mönstret med segertroféer och klassicistiska drag från empirétid.

Intressant att notera här är att Danmark fortfarande gör anspråk på Sverige med de tre kronorna i vapnet (Som ursprungligen var symbolen för Kalmarunionen) Norges lejon syns också eftersom Norge lydde under Danmark under denna tid.

Jaha, vad har vi här då? Vid första anblick ser det ut att vara en Brittisk sabel för lätt kavalleri m/1796 även känd som Svensk m/1808 för artillerimanskap som köptes in från England i ett antal av ca 2000 under/inför kriget mot Ryssland.

Men det är det sannolikt inte! Bladet håller en längd på ca 80 cm och det är även ca 9 mm smalare vid klingbasen. Även pilhöjden skiljer sig avsevärt. Sabeln är helt omärkt förutom en stämpel på doppskon som kan utläsas GP eller GB.

Sneglar man åt Tyskland och Blüchersabeln (m/1811) som var i stort sett en kopia på den Brittiska så stämmer inte det heller.

Frågan är då, vilken land kommer den ifrån och vad har den för ålder? Själv tippar jag på ca 1820-1840 och någonstans från europa.

Om någon besitter spetskompetensen att identifiera denna så blir jag mycket tacksam! Skicka e-post eller skriv en kommentar.