Sabel m/1825 för Livregementet och Smålands husarer

Denna sabel som är något av min favorit bland Svenska blankvapen har så kallat "Helvigfäste" som introducerades av generalfälttygmästare Carl Gottfrid von Helvig (1765-1844)

Sabeln är stor och tung och avsedd för kavalleri. Den mäter ca 103 cm inkl. fästet. Det finns tre varianter som skiljer sig åt i antalet åsar på kaveln, i övrigt är de i stort sett identiska.

Baljan är tvådelad med ett parti i mitten som består av läderbeklätt trä. Om man delar på en balja så finner man att hela baljan är träfodrad  från mynning till topp. Det ser ut som tätvuxen furu och det måste ha varit ganska besvärligt att göra denna insats då det är ganska tunt trä. Det är möjligt att man hade en slags fräs för detta jobb.

Märkningarna varierar lite, baljan brukar ibland vara märkt Zetterberg eller CS. Ofta finns det ett ankare inslaget undertill på fästets parerstång. CS står för Carl Gustavs Stad, dvs Eskilstuna och ankaret är ju också Eskilstunas signum. Ganska ofta är märkningen "Zetterberg" försvunnen pga hårdhänt rengöring och skurning av vapnet, det skulle ju blänka. Det ger ofta en indikation på hur pass välbevarat exemplar man står inför.

Tillverkaren Christoffer Zetterberg var född i Riala 1775 och var utbildad i järnhantering vid Wira bruk och kom till Eskilstuna 1792. Efter ett arbete med en slipad officersklinga, erhöll han sitt gesällbrev 1796. Knappa decenniet senare lärde han känna ståletsaren Christian Johanssén, som via kontakter skaffade medel för att bekosta en flerårig studieresa för Zetterberg. Under den resan fick han möjlighet att studera det tyska klingsmidet, bl.a det i Solingen och Remscheid. Efter hemkomsten arrenderade Zetterberg det sliphus, där han fått sina grundläggande yrkeslärdomar, samt ytterligare ett vid bruket i Tunafors. 1807 startade han en egen smidesrörelse för tillverkning av bl.a klingor samt färdiga sablar och floretter. Zetterberg kunde år 1825 kunde han leverera 469 nytillverkade sablar med baljor till Kungliga livregementets husarkår. 

Vissa samlare har velat göra gällande att dessa sablar också tillverkades av Wedevågs bruk, och det är fullt möjligt även om jag i alla fall inte har skriftliga belägg för att så har skett.

Märkningen på den aktuella sabeln på bilderna har dock inget med kavalleriet att göra då den är märkt: 24 RB No 175. Det betyder att den har brukats vid Norra Skånska infanteriregementet i Kristianstad som hette I24 från 1811. B:et står för "Beväring" och vapnet nr är 175. Vid de olika regementen. Man använde alltså vapen som inte var i reguljärt bruk för drill och övning av så kallat beväringsmanskap.

Nedanstående text från den utmärkta sidan: http://www.algonet.se/~hogman/bevaringen.htm

På grund av missnöjet med förstärkningsmanskapet lades år 1812 ett förslag i riksdagen om inrättandet av en allmän beväringsinrättning som ersättning för förstärkningsmanskapet. Förslaget bifölls den 27 oktober 1812 och beväringsinrättningen (nationalbeväringen) innebar en 5-årig värnplikt, nämligen från 21:a till 25:e året och omfattade alla vapenföra män. Däremot beviljades av någon anledning lejning, dvs en möjlighet till att leja någon annan att fullgöra tjänstgöringen. De lejda måste vara äldre än 25år och maximalt 37 år gamla (40 om de redan var militärt övade). Denna rätt att undvika värnplikten gjorde att inrättningen blev impopulär då enbart de förmögna hade råd att göra detta. År 1860 ersattes lejdrätten med en möjlighet till att helt köpa sig fri från övningarna. Friköpsrätten avskaffades slutligen 1872. De värnpliktiga i beväringen övades enbart i 12 dagar per år. Först i 1856-58 års riksdagar, då Krimkriget pågick, ökades övningstiden för beväringsmanskapet till 30 dagar fördelat på två år. År 1860 tog man ett beslut som innebar att man inte längre kunde leja någon annan att fullgöra värnplikten åt sig, dvs lejningsrätten avskaffades. Däremot fick man fortfarande köpa sig fri fram till 1872 då riksdagen avskaffade denna möjlighet.
Delar av beväringen mobiliserades under Krimkriget.

Pallasch m/1773

Denna pallasch var avsedd för Norra Skånska Kavalleriregementet, Livregementet till häst och Östgöta Kavalleriregemente.

Pallasch är ett blankvapen avsett för i första hand det tunga kavalleriet. Pallaschens klinga är ungefär 1 m lång samt rak och försedd med sabelfäste. Vapnet användes både för hugg och stickande. Pallaschen liksom även sabeln började i mitten av 1700-talet ersätta de gamla värjtyperna hos de europeiska armeérna. Vapentypen fick en mycket kort livslängd i det Svenska kavalleriet, ca 25 år innan man gick helt över till sabeln.

Fästet av mässing, klinga med längsgående skarp ås. Klingans längd 96 cm och klingans bredd 4,5 cm.

Detta exemplar har fått de tre kronorna som oftast återfinns på parerplåtens utsida bortslipade. Kaveltråden har jag själv tillverkat då den saknades vid köpet.

Det går utmärkt att göra egen kaveltråd, man tvinnar mässingstråd fastspänd i ett skruvstycke och en skruvdragare. Eftersom mässing härdas något vid bearbetning så kan man med fördel mjukglödga den innan man virar runt fästet, det går mycket lättare så i och med att den inte fjädrar tillbaka så mycket.

I mitt tycke ett av de vackraste Svenska blankvapen som framställts med sin kraftiga klinga av ansenlig längd och bredd. Det aktuella exemplarets klinga är extremt välbevarad utan varje spår av rost el. anlöpning och det är inget paradvapen - klingan är tämlingen skarpt slipad redo att hugga in på annalkande ryssar och andra dåtida fiender.

Ovanlig sabel för Skånska Dragonerna m/1870 ca

2014-05-09

Då var det dags för en sabel med udda utseende. Fästet är ett sk. Helvigfäste , klingan är eneggad  med förstärkt upphöjd rygg som går till spetsen och med klack. Spetsen är av typen "pandurspets". Pilhöjden är helt enorm drygt 10 cm.

Baljan är av stål med cicelerade beslag av förgylld mässing. Den är signerad vid klingbasen och på släpskon med ett E och ett ankare vilket visar att den är tillverkad i Eskilstuna.

Olof P Berg skriver i sin bok "Svenska Blankvapen del I officersvapen" tryckt 1982 på sidan 150 om denna sabel som även finns avbildad dock med den skillnaden att greppet där är klätt med fiskskinn och mässingstråd. Mitt exemplar har massivt fäste av mässing men annars ser de likadana ut. Där benämns också sabeln som "Sabel ca1870 för officer vid Skånska Dragonregementet"

Den starkt böjda klingan är väl att betrakta som en modenyck som uppstod under Karl XV's tid där sablar med starkt orientaliskt inspirerat utseende framställdes.

Vacker eller inte, det är upp till var och en att avgöra - defenitivt är det en relativt ovanlig sabel som jag är glad över att ha i min samling.