Flintlåspistol av Adam Anton Gerhardt Stockholm 1705-1749

Historien om denna vapensmed innehåller en del våld och skörlevnad - han lämnade jordelivet vid unga år men att han var en mycket skicklig vapensmed råder det inga tvivel kring.

Nedan följer en levnadsberättelse, något förkortad tagen från Kåa Wennbergs bok, "Svenska gevärssmeder"

Adam Anton Gerhardt föddes den 12 mars 1705 i Darmstadt. I början av år 1732 kom Gerhardt till Stockholm som gesäll för att börja hos Kongl Maj:ts böss - och pistolsmed David Bars. Detta ledde till att Gerhardt 4 år senare den 4:e Juli, gifte sig med David Bars dotter. Magdalena Bars det var också samma år som Gerhardt blev mästare.

Pipsmeden Tribell i Norrköping försökte med Krigskollegiums hjälp förmå Gerhardt att flytta till Norrköping. Han vägrade dock att låta sig övertalas och som skäl angav han bl a att det skulle kosta honom för mycket att flytta hela sin verkstad, som han just inrättat i svärfaderns hus i kvarteret Trollhättan n:r 59.

Gerhardt drabbades nu av svåra personliga problem. Under våren och sommaren 1748 började en skilsmässoprocess mellan Gerhardt och hans hustru. Under denna process framkom nu att Gerhardt hade blivit en "förfallen individ". Den 9:e juni vittnade svärfadern i rätten och omtalade då bl a "...okristligt leverne Gerhardt förer, som ej allenast med hugg och slag, på oförnuftigt vis illa slår och hanterar hans dotter, utan ock svordom, fylleri och dryckenskap, samt går ur huset och blir borta hela 2 á 8 dagar..."

Bars hade till rätten även medtagit ett utlåtande av den tyske pastorn Samuel Wilke: "Hennes man är en skicklig mästare i sitt hantverk, men han har ingen lust att arbeta utan lättjas, driver omkring, super och vad därmed kan följa"

Det framkom också att Gerhardt missbrukat sprit under ett flertal år. Rättens beslut blev trots allt som framkom att hustrun åter skulle flytta hem till sin make. Hon hade nämligen av rädsla tidigare flytt hemmet och bott hos fadern. Trots denna uppmaning vågade hon inte flytta hem igen, utan bodde i stället på andra sidan gatan, hos sin halvsyster, som var gift med pistolsmeden Moritz Friedrich Nussbaum.

Adam Anton Gerhardt avled den 18 april 1749. När bouppteckningen senare upprättades, visade det sig att det fanns stora tillgångar, men att skulderna dessvärre var större. De flesta av dessa skulder var till olika krögare i staden samt till gravören Weiss och stockmakaren Schertiger. Gerhardt och hans hustru fick tillsammans sju barn, som dock samtliga dog i späd ålder.

Åter till pistolen; ca 45 cm lång, stock i alm med tidstypiska dekorationer, låset är på insidan försedd med en rörlig del på baksidan av nöten med syfte att blockera möjligheten att låset hakar i halvspänn vid avfyrning, något som brukar finnas på studsare med snälltryck.

Pipan är vackert damaskerad och kan vara en utländsk pipa då det finns andra exemplar i samlingar och museer med "turkisk pipa" av denna smed.

Utseendet pekar på att pistolen är tillverkad under 1740-talet mot slutet av hans levnadsbana.

Ryttarpistol från Jönköping

Denna trevliga pistol är blott märkt "Jönköping" på låset. Den torde vara från 1750-talet ca och är lite ovanlig då beslagen är försilvrade med mässing under. 

Vet ej om det är vanligt förekommande men troligen ganska ovanligt, det kan också vara eftergjort i senare tid. 

Den uppvisar ganska typiska drag för ett Jönköpingsarbete från tiden. Längd 50 cm. 

Oprørernes artilleripistol m/1848

Alla Svenska läsare - ursäkta Danskan men det är så den avbildade pistolen benämns. Beställd i Liege 1848 av firma Le Page (i Belgien, inte i Frankrike) i ca 1600 exemplar. 

Det var rebellerna i Slesvig Holstein som använde dessa bamsepistoler under treårskrigen i regionen. 

Den har på danskt vis sk. ringhane och laddstocken sitter på en led likt en marinpistol. Efter krigen befanns det att 1089 pistoler fanns kvar och dessa användes för att utrusta milisen på Bornholm. 

Jag hittade min pistol i Stockholm men nu har den alltså återvänt avsevärt närmare Danmark än tidigare. Jag önskar att alla intresserade finge hålla i en sådan pjäs för den är verkligen massiv och tung - manlig helt enkelt !

p.s som säkert noteras så glänser mässingen och jag har putsat upp den men bara lugn, den var så obeskrivligt skitig och i dessa fall väljer jag att putsa upp metalldelarna bara för att sen aldrig mera röra dem. Efter något år så återgår glansen gradvis till en mera normal lyster och eftersom jag inte tänker sälja den så har jag tid att vänta.