En besynnerlig bössa av Jürgen Rosenberg – Stralsund

Geväret som skall avhandlas nu är ett av mina ovanligaste vapen – ur många aspekter och jag börjar med tillverkaren.

Enligt Stöckel blev han borgare i Stralsund 1677 och var mästare där. Han lever ännu 1724. Far till Joachim Rosenberg som sedermera blev faktor vid Örebro faktori mellan 1716-1725. Jürgen Rosenbergs alster finns representerade i ett litet antal i bla Töjhusmuseet och i Hallwylska samlingen. I det fall det finns bilder så finns det klara drag mellan dessa och mitt exemplar. Dock inget i närheten av tyngd och kaliber.

Geväret har ansenliga mått och vikt. Kalibern mäster inte mindre än 24 mm över bommarna och vikten är nästan 9 kg. Mycket grovt gods i den oktagonala pipan som är signerad överst i höjd med kammarstycket. Gevärets tillkomsttid vill jag sätta till ca 1680-1700, detta med tanke på stocken och låsets utformning, mer om det senare i texten.

Stocken är troligen skuren ur valnöt men träet ligger dolt under en sk. Drickamålning sannolikt utförd någon gång under 1800-talet. Kolvlådans lock saknas och beslagen av järn är svartmålade. En liten lustig detalj är att det verkar ha polleterats på järnväg någon gång då det sitter kvar fragment av en sådan etikett på stocken med text ”Christianstad”. Jag avser att låta geväret förbli i sitt nuvarande skick. Renovering av ett sådant vapen blir sällan lyckosamt utan experthjälp och man riskerar att förstöra en unik patina. Vem skulle tex komma på idén att renovera Vasaskeppet till segelbart skick?

Nu till det i mitt tycke verkligt intressanta, för att inte säga unikt – Låset.

Låset liknar ett flintlås, men det är det inte. Det är ett så kallat hakspännlås, ett snapplås med avtryck i det vågrätta planet. I årsboken 1991-92 för Dansk vapenhistorisk förening står det en hel del om denna låstyp och jag har försökt mig på att översätta från Danska till Svenska. OK here we go:

” Vid slaget vid Lund 1676 förlorade Danska kungen sin ena vagnbössa och han var några dagar efter slaget tillbaka i Köpenhamn där han då beställde en ersättning för den förlorade vagnbössan. Vi vet inte säkert men kanske är utgiften i räkenskaperna innefattande ett belopp på 615 riksdaler, som livkarlen Hans Eilers har betalat ”for giver” (gevär) som är förfärdigat mellan 1676 och den 11:e Juni 1678. Räkenskaperna nämner inget om vem som har gjort bössan men det skall anses vara Heinrich Kappel. Att det blev han hänger samman med att hovbössemakaren Paul Nielsen Normann just hade avlidit 1676. (Kungen beställde alltså en kopia på den förlorade bössan som var en av ett par, min anmärkning)

Denna bössas lås är av den så kallade hakspännartyp, med avtryck i det vågräta planet, där helspännet engageras med en kräva på nöten, och halvspänn med hjälp av en en rörlig hake sittande utanpå låsblecket under hanen. Haken har en tapp som vid halvspänn griper in i ett fyrkantigt hål i bakkant på hanens bröst och ett stopp invändigt i låset. När man spänner upp i helspänn tvingas haken bakåt och låses i bakersta läget av en bladfjäder. Detta invecklade system är ett av många försök att skapa ett brukbart halvspänn på denna låstyp. Konstruktionen är endast känd från Strassburg omkring 1670. Bössan bär också Strassburg-mästaren Lorenz Helbe’s stämpel.

Uppdraget att skapa en ”tvillingbössa” gick till Heinrich Kappel som också tillverkade ett identiskt exemplar. Kungens önskan om ett identiskt exemplar har Kappel tagit bokstavligt. Den nya bössan, Rosensborg nr 39 är i alla avseenden alldeles som den ursprungliga.

Det rör sig alltså om en mycket ovanlig låstyp som enligt boken endast framställts i Strassburg – och i Stralsund också tydligen.

Avtrycket spänns på konventionellt sätt med den bakersta rätt grova räfflade spännaren medan själva avtryckaren är en liten tunn pinne. Trycket fungerar utmärkt och är även ställbart och fordrar ett ytterst litet tryck för att avfyras. Snällaren slår tillbaka på en böjd stång inne i låset och lossar haken i nöten, som beskrivits i texten, vågrätt.

Låset är även signerat och graverat med mästarens signatur och det finns spår kvar av ursprunglig förgyllning på hanen. Troligen låghaltig förgyllning då den mest har en ton av koppar.

 Vad är då ändamålet med denna bjässe till gevär? Jag har blivit presenterad ett antal teorier, vallgevär, målskjutningsgevär mm. Själv tror jag att det är avsett för en besutten persons personliga försvar, lite likt den Danska kungens vagnbössor som medfördes på farliga resor och hanterades av lakejer som kunde nerkämpa banditer eller björnar utan att behöva oroa sig för att det skulle behövas ett extra skott med denna enorma kaliber.

Jag har visat geväret för andra kännare och samlare och alla blir imponerade inför det - inklusive ett par kända tv-profiler som också har vapenauktioner i Stockholm. Jag kommer dock aldrig att sälja det, jag lär inte hitta motstycket till detta och trots det lite smårisiga skicket så är det en av mina absoluta favoriter i samlingen!

Amiral Sparres pistoler

Porträtt av Carl Hans Sparre

Pistolerna som det handlar om har tillhört Carl Hans Sparre (1712-1770) och är tillverkade av David Bars (1686-1759) i Stockholm.

Paret kan stilmässigt dateras till 1740-50-talet och är rätt typiska Stockholmsarbeten från den tiden. Total längd ca 36 cm så det är mera av karaktären självförsvarsvapen, jämförbara i storlek med Anckarströms mordvapen som var 31 cm. http://livrustkammaren.se/sv/mordvapnen

David Bars hade en stor produktion och kvaliteten är god men ej överdådig med en sparsam dekor där blott hanarna har försetts med mera utförlig gravyr. Sedvanlig signering på båda låsen. Pipornas kammarstycken är oktagonala med infilad dekorring i övergången till det runda partiet. Å kammarstyckets ovansidan är namnet C:H:SPARRE inlagt i guld. Kalibern är ca 11 mm

Genomgående är att alla beslag är i stål och sidblecken uppvisar en utformning som jag tidigare sett på andra pistoler av Bars.

Med ledning av texten på piporna så torde den ursprunglige ägaren och beställaren av paret varit Carl Hans Sparre af Sövdeborg eftersom han är den enda av "Sparrarna" som har dessa initialer och som passar in rent tidsmässigt.

I sin karriär som ledde fram till att han blev utnämnd till Amiral 1754 kanske man kan låta fantasin skena iväg och tänka sig att han klev in till mäster Bars en dag strax efter utnämningen och beställde pistolerna som en liten present till sig själv?

Mera om Carl Hans Sparre finns att läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Hans_Sparre

Tung Studsare av Kortzhals

Här kommer ännu en bumling, studsare med snälltryck från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal.

Längden håller ca 125 cm och framtill har troligen en pivottapp varit monterad med genomgående stift. Geväret har varit försett med flintlås men har blivit ombyggt till slaglås.

I underkant av låsblecket har smeden signerat med "Kortzhals" och om man konsulterar Stöckel band I så hittar man en släkt i tre generationer i Danmark med namnet "Kurtzhals" verksamma från slutet av 1700-talet bla som probermästare och vapensmeder vid Kronborgs faktori i Danmark. Sannolikt är det en felskrivning av namnet eller en helt annan smedsläkt men just "Kortzhals" med "O" hittar jag inte i Stöckel.

Den åttakantiga pipan håller en försvarlig kaliber på 20 mm och loppet är försett med kraftiga spiralräfflor. Kornet saknades men jag har temporärt ersatt detta med ett nytillverkat.

Det mest troliga är att vapnet är avsett för jakt, sannolikt till sjöss med geväret monterat i en båt, kanske för säljakt eller andra större djur.

Jag lär väl inte hitta passande pivotplatta men det bör inte vara allt för svårt att tillverka en sådan om jag bestämmer mig för att behålla bössan. Låset fungerar oklanderligt och det har även en del trevlig gravyr på låsblecket. Bössan är i övrigt nästan helt utan utsmycknad och det rör sig om ett bruksvapen för en välbeställd jägare.

Kommentarer