Major Ribens studsare från Ronneby

Som barnfödd i Blekinge värmer det extra i hjärtat när man finner ett vapen som är tillverkat i Ronneby.

Studsaren i fråga är signerad på låset med ”L. Blekberg A-Runnarby”

Det fanns ett flertal Blekberg och Bleckberg, alla med härstamning från Jönköping och det förefaller varit en talrik skara då namnet förekommer frekvent i faktorirullor från Jönköpings faktori och det dyker upp gevär och pistoler då och då på vapenauktioner.

Min studsare är tillverkad av Lars Blekberg som föddes i Jönköping år 1700 och avled någon gång efter 1779 i Ronneby.

I en faktorirulla från Jönköping från 1713 förekommer en Lars Svänson Bleckberg som blev inskriven som gesäll den 2/11 1713 och som anges som mästare år 1719. De kan vara ett rimligt antagande att det är den person som tillverkat studsaren i fråga.

Nästa gång denna Lars Blekberg dyker upp i skrift är i en faktorirulla från Ronneby faktori (1679-1780 ca) daterad 1769. Blekberg är då 69 år gammal och omnämnd som mäster. Där anges hans härkomst från Jönköping och han är gift, kan läsa och skriva. Även en förmodad son är inskriven som lärgosse med 16 års ålder.

Namnet är stavat Bleckberg i rullan från 1713 och 1769 men det är vanligt med variationer på stavning vilket inte minst framgår av den något märkliga stavningen av Ronneby på låsblecket.

Ronneby faktori som fanns i knappt 100 år är ganska okänt och det finns ganska lite fakta om detta. Lite matnyttigt finns dock att läsa här: http://ronnebyfaktori.com/

Nu över till själva studsaren: Helstock i alm med hornnäsa och beslag i stål. Total längd ca 145, pipan rakräfflad ca 14 mm i kaliber.

Rikt utsmyckade beslag med roccallier och andra stilelement från rokoko vilket torde datera bössan till ca 1730-1750.

Helt klart var Lars Blekberg en driven mästare och geväret håller en hög kvalitet på trä och stålarbete. Flera stildrag gör att det påminner om ett Jönköpingsarbete

Låset var ursprungligen ett flintlås men är nu konverterat till slaglås någon gång 1840-50. Stocken är vackert honungsgul och förefaller ha original ytbehandling. Kolvlåda och kraftigt accentuerat kindstöd.

Ovanpå pipan är ett namn inlagt i silver M.A Riben vilket sannolikt är ursprungliga ägaren.

Mattias Adolf, (son av Mattias Ribe, adlad Riben, tab 5), född 1715-10-21. Volontär vid amiralitetet i Karlskrona 1732. Ryttare vid livregementet till häst 1734. Korpral därst. 1737. Kvartermästare 1742-08-16. Kornett 1747-12-08. Stabslöjtnant 1756-10-04. Stabsryttmästare 1762-05-26. Regementskvartermästare 1764-05-02. Ryttmästares indelning 1766-02-19. RSO 1767-11-23. Major vid Jämtlands dragonregemente 1773-06-07. Död 1786-05-14 på sin gård Sötåsen i Björkängs socken, Skaraborgs län. Han bevistade pommerska kriget 1758–1760. Gift 1739-03-11 Forssäter med sin syssling Catharina Charlotta Tornérhielm, född 1719, död 1802-09-08 på Sötåsen, dotter av ryttmästaren Abraham Salmoon, adlad Tornérhielm, och Magdalena Törne.

Om Mattias Adolf Riben är den ursprungliga beställaren så kan geväret vara tillverkat så tidigt som runt 1732-1734 då han var volontär i Karlskrona (3 mil från Ronneby)  

År 1734 blir han ryttare vid livregementet till häst i Stockholm och det känns rätt långsökt att han skulle gjort sig besvär att beställa ett gevär från Blekinge när han var stationerad i Stockholm och dess rika utbud av vapensmeder därstädes. 

Kanske sålde han sitt gevär när han flyttade. Enligt den historik jag har så har geväret befunnit sig i Blekinge och södra Småland under lång tid.

Jag riktar en tacksam tanke till Blekberg och Riben som tack vare sina signaturer kan skänka så mycket information. Tyvärr är det alltför många vapen som förblir anonyma avseende tillverkare och proveniens.

Irländska parpistoler av Edward Dalton

Pistolerna är tillverkade av den erkänt skickliga mästaren Edward Dalton i Dublin. Verksam 1773-1781.

Pistolerna mäter 38 cm och är rikligt silverbeslagna. Vackert urförda groteska maskaroner i kolvändarna och överhuvudtaget är det tydligt att det är en mycket skicklig vapensmed vi har att göra med. På en av varbyglarna finns fragment av silverstämplar men de är slitna.

Piporna är slätborrade och mäter ca 13 mm i kaliber. Dalton har varit flitig med sina stämplar som i flertal finns på kammarstycket, bla hans namn och den Irlänska harpan.

Fänghålen har en sk. "liner" i guld. På låsen har eldstålen fått en led som utövar trycket på eldstålsfjädern istället för sedvanlig rulle som återfinns på bättre vapen. Flertalet andra flintlås har den vanliga "nocken" som glider på fjädern.

På insidan av låsen finns det en kedjelänk som förbinder nöten med slagfjädern något som blev vanligt mot slutet av slaglåsepoken på flera militära gevär. Låsens insida uppvisar stor omsorg med dekorativa filade mönster.

Irländska vapen hör inte till vanligheterna att råka på, i synnerhet inte i Sverige. Jag är därför mycket glad att ha fått lägga dessa till samlingen.