Kniv daterad 1757

2014-10-03

Bland blanka vapen är en datering från 1757 inte särskilt ovanlig men när det gäller bruksföremål som knivar så är det mycket ovanligt med en så hög ålder.

Kniven mäter nästan 30 cm och är beslagen med mässing och gravyr. I toppen finns årtalet 1757. Slidan i mässing gör mig något förbryllad, den förefaller inte vara lika gammal, kanske 100 år yngre. Den uppvisar inte samma slitage och gravyren är långt enklare utförd. Den som utförde slidan är ändå en skicklig metallhantverkare, kniven passar precis och den har även en fin finish.

Någon har alltså för länge sedan ansett att det var värt att tillverka en slida till en gammal kniv. Jag vet inte vilket användningsområde kniven är tänkt för men mest sannolikt som en jaktkniv. Troligen har spetsen varit mera spetsig och den som tänker matkniv/gästabudskniv KAN ha rätt men jag menar att modet med en spetsig kniv ligger längre tillbaka i tiden. De traditionella gästabudsknivarna vid den här tiden är oftast av fällknivstyp och med rundad spets.

Hursom helst så är det en trevlig och ovanlig sak att ha i samlingen!

Sabel för Jägmästare

Denna sabel har Oscar II:s namnchiffer i fästet som är i förgyllt utförande. Sabeln har med största säkerhet tillhört en jägmästare som var en statlig ämbetsman och man kan ev. misstänka att den tillhört en hovjägmästare. 

Baljan i läder har tre kraftiga och likaledes förgyllda/ciselerade beslag i högrelief. Utförandet är av mycket hög kvalitet och avbildar ett gevär, hirschfänger, jaktväska och horn.

Fästet är stämplat J.A Ek vilket är relativt vanligt förekommande på sablar av sk. "tillåten modell" från ca 1860-1890. Klingan bär Jernaktiebolaget Eskilstuna logotyp i form av ett ankare.

Just signaturen J.A Ek härförs ofta i litteratur till en svärdfejare i Stockholm där han blir upptagen i yrkeskalendern som verksam 1870 tills han överlåter verksamheten till sin son 1882 som kallar firman f.d JA Eks sverdfejeri och gördelmakarverkstad.

Klingan påminner en del om den till m/1859 för infanteriofficer med en kraftig ryggås och antydan till utvidgad spets.

Schwedendegen

Vad är nu en Schwedendegen?  Jo, det är en sentida benämning som samlare har gett en vapentyp som stammar från Tyskland. Vapen av denna typ tillverkades i stort antal med start ca 1640-1680 och var ofta standardbeväpning av fotfolk. Varför de kallas för Schwedendegen kan möjligen ha sitt samband med att fästet liknad de som var vanliga i den Svenska hären mot slutet av trettioåriga kriget. En annan teori var att vapnen var avsedda för bruk mot just svensken men vapnet användes även av svenskarna. I Norge är vapentypen känd som "Svensksabel"

Klingan är antingen svagt böjd eller helt rak ofta med hålslipning men alla klingformer förekommer. Ibland är en sk. "Passau-Ulv" inslagen i klingan (En förment kvalitetsbeteckning) eller olika dekorativa element och mer eller mindre korrekt stavade deviser på tyska eller latin.

Måtten på det avbildade exemplaret är totalt 103 cm med en klinglängd på 88 cm. Typiskt för fästet är knopparna på parerstängerna och de genombrutna parerplåtarna.

Lindningen av kaveln varierar, ibland stål eller tenn men lika ofta läder. Ofta är fästet förtennat vilket finns spår av på mitt exemplar. I mitt tycke är det eleganta vapen som till det yttre påminner om den sk. komissvärjan m/1685 men till en bråkdel av priset.

Då dessa vapen tillverkades i stort antal så är det inte så svårt att få tag på ett exemplar till relativt rimliga priser. Man får betänka att de är över 300 år gamla vapen och för den som vill äga ett stycke historia så är denna vapentyp "mest pang för pengarna"

Man kan tänka sig tillbaka i historien och fantisera om att en Dansk kanske hade detta vapen i sin hand under slaget vid Lund 1676 och att det mesta från den tiden ligger i matjorden i en villaträdgård någonstans. - Jo även Danskarna hade denna vapentyp i stort antal:

https://www.arma-dania.dk/public/timeline/_AD_blankvaben_view.php?editid1=181

En till Schwedendegen

Då var det dags för nr 2 i samlingen av Schwedendegen!

Denna ger ett ålderdomligare intryck och den skiljer sig i vissa avseenden från den först presenterade.

Greppet är vackert spiralvridet och med elegant virad tvinnad tråd. Hela fästet är något mindre men med ungefär samma utformning. Klingan är 94 cm lång och betydligt bredare men med samma profil. Klingan uppvisar en del hack och det är tänkbart att dessa uppstått vid någon strid för några hundra år sedan. Den ena perforerade parerplåten saknas på fästet.

Eggen är även den väldigt vass och skulle duga gott till skärmytsling än idag.

Jag inser att jag har blivit "hooked" på dessa vapen och tycker de blir finare ju mera jag studerar dem

Kommentarer